Elias Tillandz pris 2021 tilldelades professor Yagut Allahverdiyeva-Rinne med forskningsgrupp för den bästa vetenskapliga artikel som publicerats år 2020 vid BioCity Turku. Artikeln utreder cyanobakteriers möjligheter att producera eten med hjälp av solljus och koldioxid. Forskningsgruppens arbete kan möjliggöra ett betydligt miljövänligare produktionssätt av plaster i framtiden.
Eten används som råvara i framställningen av plaster, fibrer och andra organiska föreningar. Eten har flera användningsområden men används till exempel för framställning av polyeten, som är världens mest använda plast. I dagsläget framställs eten nästan enbart ur fossila råvaror. Eftersom processen frigör stora mängder växthusgaser och giftiga föreningar, forskar man i nya sätt att framställa eten på ett mer hållbart och miljövänligt sätt.
Det årligen utdelade Elias Tillandz-priset har fått sitt namn efter läkaren och botanikern Elias Tillandz (1640–1693), professor vid Kungliga Akademien i Åbo. Tillandz införde de empiriska vetenskaperna i Finland och publicerade den första vetenskapliga artikeln i Åbo.
Publikationspriset består av ett stipendium på 12 000 euro, varav Stiftelsen för Åbo Akademi står för halva prissumman.
Publikationspriset består av ett stipendium på 12 000 euro, varav Stiftelsen för Åbo Akademi står för halva prissumman.
År 2021 överräcktes priset för 17:e gången i samband med BioCity-symposiet torsdagen den 19 augusti. Åbo Akademis kansler Carl G. Gahmberg valde ut pristagaren på förslag från hela forskarkåren vid BioCity Turku.
Forskningsgruppen ledd av professor Allahverdiyeva-Rinne fångade etenproducerande cyanobakterier i en artificiell polymerfilm. Med hjälp av ljus och koldioxid producerade bakterierna eten under en sammanhängande period på 40 dagar.
– En så här långvarig etenproduktion med hjälp av bakterier är exceptionell och möjliggörs av polymerfilmen som skyddar cellerna. Den syntetiska filmen begränsar kraftigt cellernas tillväxt och får en betydande del av de fotosyntetiska metaboliterna att delta i etenbiosyntesen, i stället för att cellerna bildar biomassa. Etengas frigörs från biofilmen och den kan i framtiden samlas in ur bioreaktorns gasfas, berättar Allahverdiyeva-Rinne.
– I vår forskning använde vi oss av den redan tidigare genetiskt modifierade cyanobakterien Synechocystis sp. PCC 6803 som bildar ett etenproducerande EFE-enzym. Närvaron av EFE i cyanobakteriecellerna möjliggör etenproduktion med hjälp av cyanobakteriens metabolism, solenergi och koldioxid som fås ur luften, tillägger Allahverdiyeva-Rinne.
Forskningen öppnar nya möjligheter att utveckla effektiva fotosyntetiska cellfabriker nedsänkta i ett fast bionedbrytbart material, vilka producerar eten. Resultaten hjälper dessutom uppskalningen av processen så att den fungerar industriellt.